Det finns ju en anledning till att jag hatar vågen, och det gäller att komma ihåg den anledningen.

Vågen gör mig varken glad eller peppad, skapar mest hjärnspöken och dumma tankar.

 

Igår kändes 8kilo+ helt OK. Men så frågade jag dumt nog BM vad som är "normalt" att gå upp och hon kläcker ur sig 10kilo. Känns rätt tungt att va i v24 och ha 2 kilo till godo. 

Den sved lite, eller rätt mkt, och jag vet ju att det är olika för alla. Det blir som sagt som det blir, jag  motionerar ju varje dag och än så länge finns det inget som heter "äter för två".

Men för en som inte var så nöjd med vikten innan graviditeten så kändes det skit.

 

Gick från besöket hos BM var rätt blandade känslor.

Det börjar med att det inte är min vanliga BM som jag får träffa utan en annan kvinna. Kommer får fortsätta träffa denna nya kvinna fram till förlossningen. Spelar ju ingen roll eftersom den här kvinnan också är bra, men eftersom de har vetat om det så känns det konstigt att de inte informerat om det tidigare.

Själva besöket gick bra. Järnvärdet var lågt, men det hade jag nästan anat. Vi avvaktar till nästa besök och ser om det behövs åtgärdas något då.

Vi lyssnade på hjärtljuden. Tog lång lång lång tid innan hon hittade några och det gjorde nog henne mer nervös än mig. Men för att inte göra mig nervös pratar hon lite allmänt vilket bara gjorde att jag blev nervös eftersom hon verkade nervös. Men vår lille bebis verkar vara en liten skygg vilde. Så fort hon hittade hjärtljud sparkade bebin till och flyttade på sig.

Sen fick jag först fråga efter, och sen påminna om moderskapsintyget. Kändes knepigt att hon inte tog upp det alls.

 

Ah. Nu är det helg och strålande sol, och den här tjejen kanske bara är trött efter första veckan på jobbet.

Nästa besök blir garanterat bättre och vikten den får jag ta tag i efter jul helt enkelt!