Att komma i form efter förlossning
Att komma igång med träningen efter förlossningen är ju något jag har längtat efter bra länge nu. ( Lärdom till en eventuell ytterligare graviditet är att inte vara lika rädd för att fortsätta med träningen trots graviditet. Hade bara gjort mig gott. )
Dels vill jag naturligtvis gå ner de extra kilon man samlat på sig, gärna några till, och dels så längtar jag efter själva träningen. Adrenalinet, energin, musiken, träningsvärken och allt liknande.
Hittills har det fått räcka med promenader. Det har bara varit skönt. Har gått 4-6 km nästan varje dag med fyrbent och barnvagn. Fick nästan en chock när jag ställde mig på vågen och insåg att minst 12 kilo försvunnit sen förlossningen. De första kilona rann bara av. Vet att jag cirka 2-4 veckor innan förlossningen hade gått upp 18 kilo och lär ju gått upp mer de sista veckorna. Men oavsett hur mycket jag redan gått ner så är det idag 6 kvar till before W och sen ska minst ytterligare 6 kilon av. Så 12 kilo. Minst. Är en galen tanke att jag bara för 4 år sen faktiskt vägt 22 kilo mindre än vad jag väger nu...jäkla samboliv!😉
Är lite osäker på när jag kan börja löpa och gå på riktiga träningspass, men det är 7 veckor sen förlossningen på tisdag och jag känner att mitt första träningspass är nära.
Härligt nog kunde jag vara ute på min vanliga 5km-runda bara en vecka efter förlossningen och har fortsatt med den rundan som sagt i princip varje dag sen dess. Skönt att promenaderna ger resultat och tillsammans med lite bättre kost och några svettiga träningspass så ska jag nog fixa mina 12 kilo.
Målet är att de ska vara borta innan sommaren. Helst innan sista helgen i april när min hela familj ska på spa-weekend. Upp till bevis!
Ger soffan ett försök till.
Sov som sagt i soffan inatt, för att se om W sover bättre i vardagsrummet med ljudet och ljuset från tvn än i ett tyst och mörkt sovrum. Han somnade utan problem, precis som på dagen, omkring 22:30 och halvsov till runt 01 tror jag. Ammade och försökte samma sak igen. Men då ville vi inte sova mer. Runt 02:30 somnade han till slut på mitt bröst och sov till 07. Så vi sov rätt mycket i alla fall. Även om man inte sover kanonbra med en liten plutt på bröstet.
Vet inte om jag kanske gör en för stor grej av att han ska sova i sin säng? Kanske ska passa på att njuta av närheten de gånger han somnar på bröstet?
Ah vi kör på några fler nätter och ser hur det går. Testar oss fram helt enkelt.
Liten kille sussar framför tvn och brasan ♥
Vår fyrbente är rolig han. Han älskar sin bädd inne i sovrummet och går ofta och lägher sig tidigare än oss på kvällarna. Runt 21-22 smiter han plötsligt iväg för natten och lägger sig. Men eftersom han är en typ av vallhund vill han gärna ha sin flock samlad. Så det uppstår problem när sambon sover i sovrummet och jag&W i vardagsrummet. Han tassar fram och tillbaka på nätterna för att ha koll på oss alla tre. Sover en stund med mig, tassar tillbaka och sover en stund med sambon. Tror han känner mest behov av att ha koll på mig så ofta hamnar han tillslut hos mig.
Mysstund i soffan brorsor emellan ♥
BVC besök och nya vardagsutmaningen
Vet inte om det är lika överallt men här har BVC drop in för mät&väg 2 dagar i veckan. Skönt att kunna komma när man vill eftersom livet är rätt oförutsägbart nuförtiden. Vi har varit där två gånger nu. Väntrummet har varit fullt med tjejer varje gång. Det verkar onekligen som om det fötts mest tjejer häromkring. Tur att vi har en liten charmör 💜
Vi fortsätter nog att gå dit 1 gång i veckan ett tag till tror jag och ser så W följer kurvorna som han ska. Idag fick vi även kallelsen till Ws första läkarbesök och hälsokontroll på BVC.
W följer sina kurvor fint. Väger nu 4280g (+280) och är 55 (+05) cm lång. Börjar märka på kläderna att vår herre växer. 50 är bra tajt nu och 56 passar perfekt. Vissa 62 passar oxå bra. Stora killen!
Och i vanlig ordning kissade han så fort blöjan åkte av. Missade sköterskan denna gång som tur va.
Nya utmaningen i vardagen är amningen. Efter en stunds amning börjar han släppa taget och korva sig, tar omtag, släpper, korvar sig och så fortsätter det.
Han är gissningsvis inne i en tillväxtperiod och maten kommer kanske inte tillräckligt fort eller tillräckligt mkt. Blir lite frustrerande när man vet att han är hungrig men så får han inte i sig. Och så blir det en ledsen kille. Men får kanske amma oftare. Och byta sida när han börjar korva sig.
Björnen sover...inte
Idag är det en sån där dag som aldrig riktigt blir ljus. Men det passar rätt bra. W och jag somnade vid 04-05 inatt så vi vill nog inte göra så många knop idag.
Och sambon har jobbat hela natten så han ligger fortfarande och sover. Trötta familjen.
Babysim
Börjar redan fundera på babysim med W. Ser fram emot att upptäcka vattnet med honom. Han älskar hittills att bada i baljan hemma så jag hoppas han gillar badhuset oxå!
Närmsta badhus är ca 5 mil härifrån och jag har för mig att jag har kollat upp om de har babysim och att de inte hade det. Sundsvall har ju däremot så det får bli där.
W måste vara 3 månader och väga minst 4 kilo. Vikten är ju redan uppnådd och nästa grupp startar v11 och då är W precis 3 månader. Perfekt!
Min lilla kärleksbomb!
Så mycket mysiga, fina stunder vi får med W just nu. Han älskar närhet och nya grejen är att sova på mitt bröst. På nätterna efter amning finns det även risk för att jag somnar när han ligger där...
Just nu sitter vi i soffan och myser. W sover på mitt bröst och vi delar en varrm och skön filt.
Ljudet av hans djupa andetag. Hans mjuka, varma kind. Hans plötsliga fniss i sömnen. Hans smackande på nappen. Hans härliga bebisdoft. Man blir fullständigt kärleksbombad!
Liten kille på äventyr
Skrev för ett tag sen om nervositeten inför att lämna hemmets trygghet.Då skulle vi julhandla i Birsta och jag visste inye alls vad jag skulle förvänta mig. Gråt? Skrik? Sovande kille? Glad kille?
Men det gick ju så bra! Lite kinkigt innan han fick käk, men ingen stor dramatik. Har haft med både vagn och babybjörn utifall han blir missnöjd men han trivs så bra i vagnen så babybjörnen kanske kan lämnas hemma.
Sedan dess har vi varit på en till shoppingrunda, vi har fikat på byn och vi har varit på besök hos släkt och vänner.
Känns skönt att det inte längre är ett orosmoment. Så i veckan har jag bland annat bokat in besök på min gamla arbetsplats. Vi är tre stycken som fått barn där sedan i somras så vi ska tillsammans åka och hälsa på våra kollegor. Bebisinvation!
Napp-kille
Vi introducerade napp rätt tidigt för W. Kanske när han var runt 9 dagar. Jag var lite tveksam eftersom amningen inte funkade till 100% och jag var rädd att sugtekniken med nappen skulle göra det svårare för W att fixa tekniken vid amningen. Har hört att det är olika tekniker och jag ville gärna vänta med napp till amningen funkade. Men nappen var en hitt och jag märkte ingen skillnad vid amningen.
Har dessutom märkt ett litet trick när W av någon anledning inte tar nappen på en gång. Vid amning kan man ju trigga sugreflexen genom att röra kinden på bebis. Funkar fint även med nappen. Så när W inte riktigt fattar att nappen är där så smeker vi lite på kinden och vips smackar han gott på nappen igen.
Fastställt faderskap och gemensam vårdnad
Idag har vi vart på kommunen och fastställt faderskap och ansökt om gemensam vårdnad, allt för att vi ibte är gifta. Självklarheter som på gränsen känns fånigt att göra. Men det är så det funkar just nu så det är bara att masa sig dit och skriva på. För självklart är sambon far till W och naturligtvis ska vi ha gemensam vårdnad.
Tror soc-damen hade fått hört både det ena och andra svaret när hon frågat angående faderskapet. Förstår att det finns en viss risk att fråga en hormonell, trött nybliven mor om hennes karl är far till barnet hon nyss fött.
Både damen och vi tyckte nog att det var rätt skönt att ha besöket avklarat på 10min.
