Lyckan i Norr

Oro inför Rastlöshet

Ni som läst senaste Viföräldrar vet vad jag menar med rastlösheten. 

Många kanske oroar sig över att inte hinna med sig och att alltid ha en liten på armen. Min oro är det motsatta. 

 

Kanske är det den gångna veckan som spökar, sambo borta och jag ensam hemma med ensamt ansvar över både fyrbente och hushåll. Har varit dötrött men ändå rastlös hela veckan. Och just nu finns en gnutta oro inför kommande rastlösheten som eventuellt kan infinna sig efter vår vilde kommit till världen. 

 

Negativt/riskfaktorer - boende mitt ute i ingenstans, långt till min familj och mina barndomsvänner, avstånd till de flesta nöjen, begränsat utbud av aktiviteter i närheten.

 

Positivt/framgångsfaktorer - världens bästa sambo som stöttar och förstår mkt mer än jag ger han cred för, många nyblivna mammor i området, nyfunna vänner i norr, vår älskade fyrbente som håller mig alert, jag gillar bilkörning, familj&vänner som tar sig tid att åka hit.

 

Så tillslut är det nog just det- en oro. Men att vara förbered tror jag hjälper en att hantera det när det väl dyker upp. För visst kommer det komma rastlösa dagar. Men det gäller att det stannar just där, vid dagar och inte mer.

 

 

Ömhetsbevis.

Darling åkte iväg med båten till ett gäng.

Jag orkade inte hänga med.

Darling kör in till macken och

överraskar med godispåse till mig och vilden.

Kan vara ditt stöd fast några mil emellan:) det måste vara tufft för dig att ha så långt till familjen, du gör det bra!!!
När det kommer in barn i bilden så har människor en förmåga att dyka upp, det kommer in nya vänner:) både på gott och ont! Hoppas att du hittar mamma-vänner hemma på byn;)
Kram!