I onsdags vågade vi oss till ICA för första gången. Rätt omgående kände jag mig febrig när vi kom hem. Natten varvades med svettningar och frossa.  Vaknade med 39 graders feber. Inte de bästa förutsättningarna för att vara en bra nybliven mamma. 

Efter kontakt med BVC ville de att jag skulle åka till sjukhuset för att kolla så det inte hade med förlossningen att göra. Tur att W gillar att åka bil och somnar gott på en gång. 

Efter massa olika prover och en undersökning var läkarens bedömning att det inte hade samband med förlossningen, var mjölkstockning eller liknande. Han gissade på ett vanligt virus.

Och idag mår jag mycket bättre som tur är!

 

Det blev mycket väntan på sjukhuset och vi ville nara hem när vi äntligen kom därifrån. När vi väl kom ut kom vi mitt ut i stormen Ivar (tror jag). Bilen kastades fram och tillbaka på vägen och när vi närmade oss home började det bli strömavbrott här och där. 

Var väl dumt att vi inte förberett oss med att fylla dunkar med vatten och så vidare, men vi skulle nog klara oss. 

Men vi kom inte ens hem. På väg ut till oss låg träd efter träd över vägen som blåst ner i stormen. Så vi fick spendera natten hos svärföräldrarna. 

På grund av strömavbrottet var vi tvungen att ha dörrarna tillsovrummen öppna så värmen från elden skulle komma in. Inge kul natt när W bestämde sig för att ha sin första riktiga gnällnatt. Då längtade man hem där man dels hade vagn, babynest och annat och dels där man inte störde någon annan i deras sömn. 

 

Nu är strömmen tillbaka och man har väl sällan varit så tacksam över vatten, värme och fungerande lampor.