Vemod är känslan när jag vaknar på min sista dag innan arbetet drar igång igen. Hade gärna haft ledigt ett tag till. Måste tyvärr erkänna att risken finns att det kommer att bli en utmaning att motivera sig till arbete de här sista månaderna innan vilda bebin kommer, och det känns lite läskigt och jag får lite dåligt samvete. Processen är rätt lång och jag hinner knappt börja känns det som. Men å andra sidan jobbar jag med människor och de kommer att motivera mig in i det sista, vill aldrig göra någon annan besviken!

 

Som tur är finns det ju andra saker än semester och ledighet att se fram emot i sensommar och höst.

Kantarell-terapi hemma hos mor, traditionella födelsedagsfirandet i samband med Marken - även det hemma hos mor, kvällspromenader med den fyrbente i höstsolen, båtturer till ön med övernattning när löven börjar på att bli eldröda och kylan nyper i kinderna så det känns extra härligt att krypa ner under täcket i båten.

 

Pratade igår med en kille som fick sin dotter i v36 och helt plötsligt slog det mig rätt hårt att det kan bli födsel rätt snart om bebin har bråttom ut. Man vet ju aldrig. Kan ju lika gärna sitter här i december och fortfarande vara på tjocken.  

Hur som så är jag och sambon rätt överens om att vi snart måste ta en tur till stan och försöka inhandla det viktigaste. Säng, bilbarnstol, barnvagn och lite annat smått och gott.