Dagarna här hemma rullar på och ingen vilden har bestämt sig för att titta ut ännu. Inget konstigt med det i och för sig. Vilden kommer när vilden är redo.

Men jag tror att jag blir mer och mer nervös för var dag som går. Eller inte nervös, jag känner mig fortfarande lugn och trygg. Spänd kanske är ett bättre ord.

Sätter det igång nu blir det ju som en överraskning, en tidpunkt som jag är tacksamt ovetandes om. Men ju längre tiden går desto mindre spelrum finns det ju. Och i värsta fall kommer jag bli igångsatt och vet exakt när det ska hända. Tycker med andra ord att det är rätt skönt att inte riktigt veta när det kommer att hända.

 

Hur som helst var det ju sista besöket hos barnmorskan i måndags. Om ingen vilde kommit innan december kommer vi bli kallade till förlossningen för undersökning omkring 2 december. 41+2 har vi då om jag inte räknar helt fel.