Det är ju de små ögonblicken som räknas, det vet vi ju allihop.

Vardagen är ofta densamma och här hemma ser kvällarna allt som oftast ut som så att sambon sitter med datorn och kollar blocket samtidigt som han sneglar på TV tillsammans med mig.

 

Så såg den ut igårkväll också. Han framför blocket och jag tittade på Så mycket bättre.

Men så smet det sig in ett sånt där ögonblick av ren och skär lycka.

Sambon kom och la sig bredvid mig en stund i soffan efter att han stoppat in lite ved i brasan och vi låg och pratade. Vår käre fyrbente blir riktigt, riktigt avundsjuk när vi ligger och kramas. Så trots stränga order om att ligga still i sin bädd kom han upp i soffan för att vara med i kramkalaset. Han vill dessutom vara riktigt, riktigt nära, gärna ligga på en.

Problemet är att han inte riktigt fick plats och han inser inte riktigt sin egen storlek. Så han hamnar med tassarna uppe på armstödet och snoppen rakt i ansiktet på min sambo. Sambon viftar för att få bort vår fyrbente och få honom att lägga sig ner, jag börjar skratta hysteriskt och kan inte sluta. Vår fyrbente förstår inte alls vad problemet är utan står kvar en stund med snoppen i fejjan på husse  och tycker att det är rätt härligt att få vara med husse&matte ett tag. Sen lägger han sig istället till rätta och lyckas knyckla sig in under sambons huvud och lägger sig med nosen i min nacke. Kittlas rätt mycket när han flåsar och min skrattattack blir bara värre och värre. Sambon tycker synd om stackars vilden som antagligen upplever den värsta jordbävningen på länge inne i magen och han försöker hålla still magen och prata lugnande med vilden medan jag försöker sluta skratta.

 

Låter kanske konstigt men det var ett ögonblick av ren och skär lycka!