Som vanligt ligger W i mitt knä och tar sin förmiddagslur. Försökte introducera honom för Kalle Blomkvist, men icke- han somnade så gott.

Ute vräker snön ner så någon promenad blir nog svår idag. Våran gamla grusväg lär knappast vara prioriterad med skottning. Men förhoppningsvis somnar W i vagnen bara jag går ut på gården, så kan kan jag passa på att skotta lite snö.

 

W börjar närma sig 3 månader. En liten plutt egentligen,  men det är det som är den största överraskningen som mamma tycker jag - hur stora de blir fort!

Innan jag fick barn har en 3 månaders bebis varit just en bebis. Men inte min kille heller, han är ju stora killen ju! 

Det är stor stor skillnad på den lilla bebben vi hade hos oss den första månaden som grät, som vi inte riktigt förstod och som inte ville sova, och den stora killen vi har hemma hos oss nu som börjar ha rutiner, sover bra, äter bra och som vi förstår helt plötsligt. Går riktigt fort! (Sen lär det väl kanske inte hålla i sig för alltid, folk varnar iaf konstant för att det flow vi är inne i nu kommer spricka så småningom).

 

Kan inte riktigt sätta ord på vad det är. Men störst skillnad blev det nog när han började se mig i ögonen vid ca 1,5 - 2månader. Känns som att vi kan kommunicera på ett helt annat sätt då. Nu kan han bland annat lugnas från gråt eller sövas bara genom att vi tittar på varandra.

Trodde helt enkelt inte att det skulle gå så här fort, att han skulle kännas så stor efter så kort tid 💜