W är på tisdag 7 veckor. 7 veckor! Är ju egentligen ingenting. Men ändå riktigt lång tid, har ju hänt hur mycket som helst. Blir förvånad över att det redan gått sju veckor, tiden flyger förbi!  Jag försöker ta vara på tiden jag får med W och uppskatta alla stunder vi har tillsammans som familj. 

 

Redan nu kan man börja skymta vilken liten individ han är. En bestämd liten herre har han varit från första stund. Han vet vad han vill och då säger han till. Han skriker sällan långa perioder,  utan han säger mer till med ett missnöjt skrik och sen är det bra. Han har ett lugn och någon slags trygghet oxå. Han kan ligga länge och bara vara alldeles själv och verkar trivas mycket bra med det.

 

Han skrattar jämt i sömnen. Startade med leenden men nu är det riktigt asgarv. Man blir nyfiken på vad det är som är så skoj. Leenden har jag hört kan vara magknip men asgarv lär väl inte höra dit? Däremot håller han igen med både leenden och skratt så fort morsan tar i kameran. 

Jag har aldrig vart med om en bebis som har sånt tryck i varken fisar eller rapar. Han är snudd på värre än en vuxen karl. 

Han älskar att bada. Vi badar 1-2 gr i veckan och han blir en riktig myskille efteråt 💖

Och han, som de flesta bebisar tror jag, älskar både vagnen och att åka bil. Sover som en stock. 

 

Små exempel på vår W. Och det stämmer säkert in på de flesta bebisar, eller hur?

 

Nu när snön äntligen kommit till oss så hoppas jag att vi snart får tillfälle att prova både sparklådan och skoterpulkan. Är övertygad om att han kommer att älska det oxå.