Idag skrämde W livet ur sina föräldrar, speciellt sin mor. Uppskattar att min sambo kan hålla huvudet kallt lite längre än jag i sånna lägen. All min logik och mitt förnuft försvinner och det är bara hjärtat som styr.

Vi var ute och hade en toppendag med kusinernaBus. W invigde sin fina sparklåda han fått av farfar. Bäddade ner honom ordentligt och han sov gott. 

Vi gjorde en eld och skulle grilla korv ute på sjön. Var lite blåsigt och kyligt så jag fick flytta runt sparken för att inte få all rök på mig och W. Nojjig som man är när man testat nått nytt så gick jag ofta och kollade så W hade det bra där han låg.

Vid ett tillfälle bad jag sambon kolla och han kollade så han andades och så "petade" han lite på honom. Ingen reaktion. Han sover hårt tänkte vi. Sambon ruckade lite lätt på honom. Ingen reaktion. Hans ansiksfärg ser inte ut som den brukar. Typ blåskiftande. Nu försvinner min logik och mammahjärtat tänker att något är fel. Han är liksom slö. Sambon tar upp honom. Ingen reaktion. Nu försöker vi aktivt få W att reagera och äntligen öppnar han ögonen och börjar röra på sig. Men innan det hinner hjärtat rejält upp i halsgropen. Efter ett tag i famnen kommer vi fram till att allt är bra och han åker ner i sparklådan igen.

Jag går in och hämtar min jacka och börjar då nojja över röken och att han var slö. Tänker på eldsvådor och hur röken är farlig. Sparklådan var rätt tät och vi hade en filt lite över som skydd för blåst. Tänk om det blev farligt?

Ringer mamma och börjar fundera på om han kan ha påverkats av röken. Ringer 1177 och frågar dem oxå. Hon har inget bra svar utan hänvisar till om han "är som vanligt". Vilket han kanske inte var. Så jag blir lite panikslagen och springer in med honom. 

Väl inne blir han sakta men säkert sig själv. Så slöheten var nog egentligen bara välmående djupsömn. Och det blåa var bara färgen på sparklådan som reflekterades i glaset och Ws ansikte.

 

Men som sagt all logik och förnuft försvinner rätt snabbt när det gäller det käraste man har.

Har knappt släppt honom ur famnen sen vi kom in. Mammas älskling!