Har jämfört med många andra en riktigt drömgraviditet. Inte nått märkvärdigt illamående, inte spytt något utan har mått rätt underbart hela graviditeten.
Men nu börjat det komma smygande med halsbränna, kramper i vaden och ryggont.
Halsbrännan kommer oftare och oftare, än så länge går den som tur är lika fort över.
Något som däremot inte går att ignorera är när man vaknar ur en djup sömn och underbar dröm av en skjutande, olidlig smärta i vaden. Smärta som gör att jag vill skrika rakt ut och slå vilt omkring mig - KRAMP!
När jag ändå är igång kan jag passa på att klaga på de jäkla myggen som invaderar vårt hus på kvällarna.
Hela mina ben är täckta av bett och så fort man pausar en stund så surrar det frenetiskt runt om en.
Men min sambo är en hjälte, släcker inte lampan i sovrummet förren all myggor är väck.
Nu lite feelgood fika- hallonsmoothie!
Har inte köpt någonting alls till bebin än. Tror jag. Med just den motiveringen att när jag väl börjar är jag rädd att jag inte ska kunna sluta. Börjar jag väl kolla på kläder och prylar så hittar jag väl hur mycket som helst.
Däremot ska vi som sagt ta oss iväg till stan och köpa det som vi tycker är mest nödvändiga, typ barnvagn, bilbarnstol, säng, så det känns klart och förberett.
Men jag måste erkänna att det börjar klia lite i fingrarna när jag kollar på bland annat kläderna jag fått och fått låna av folk. Blir så sugen på att ta en runda själv. Får se hur länge jag kan hålla mig.
Den här goa, gulliga giraff- bodyn med byxor&mössa fick jag av mosterK redan i maj.
Har bara legat och sett söt ut sedan dess.
Fick äntligen mitt åskväder här hemma. Är lite lagom rädd för blixt och dunder. Är lite tjusningen att bli lite rädd samtidigt som jag tycker det är extrem mysfaktor. Och den här tjejen gillar att mysa.
Så ljusen är tända, boken är framme och fyrbente ligger tätt intill. Tur att han inte har vett att bry sig ett skvatt om varken smällar eller blixtar.
Jag ♥ vetekudden
Har haft perioder med magont i ett par år nu och då har inget annat än vetekudden och värmen fått mig att slappna av. En riktig räddare i nöden.
Innan jag fick reda på att magontet i mars var vår vilda bebi använde jag vetekudden flitigt mot smärtan jag hade. När jag fick reda på att jag var gravid gjorde jag det som kanske inte är så bra nu för tiden -jag googlade.
Och som vi alla vet, kan man få fram allt mellan himmel och jord när man googlar.
Fick fram resultatet att det var rent ut sagt farligt att använda vetekudden på magen under graviditeten. Läste till och med att sätesvärmen i bilen inte var bra för barnet.
Men med lite stöd från BM och eget sunt förnuft använder jag den ändå. Inget hjälper så bra som den.
Har som tur va inte haft ont i magen alls sen mars, men ryggen och skinkan däremot krånglar ibland.
Har jobbat i två dagar nu och har kommit hem med hemsk ryggvärk efter båda dagarna.
Då är det kanon att vetekudden bara är 2-3 minuter bort
Öppen, vänlig, pratglad, bestämd, lagom tankspridd, varm och ärlig, det är min barnmorska det.
Och det är nog min bild över den typiska barnmorskan.
Hon är lätt att prata med och får det mest genanta eller obehagliga att kännas normalt och ofarligt.
Jag minns att på mitt första besök i denna graviditet hos henne så pratade hon väldigt mycket om att dricka alkohol under graviditeten, nästan för mycket. Jag tyckte det var så konstigt att hon återkom till det om och om igen. För mig var det en självklarhet att absolut inte dricka en droppe alkohol.
Såg jag ut som någon som skulle dricka mycket alkohol under graviditeten?
Men så kom jag på efteråt att OM jag hade druckit alkohol och kanske varit i ett missbruk, så skulle jag absolut inte känna att det var obekvämt att ta upp det med henne. Och det var säker det som var poängen. Så hon lättare kan fånga upp någon som skulle kunna ha problem och vill få hjälp med det.
Det är så mycket som händer under en graviditet och så mycket tankar som far genom huvudet dagligen så det viktigaste när det gäller barnmorskan måste väl på något sätt ändå vara förtroendet, och jag känner som tur är ett stort förtroende för min barnmorska.
Ska dit på fredag på första besöket sedan ultraljudet. Spännande!
Blir nog utan min karl den här gången. Jag har tur i mitt jobb att kunna få gå på läkarbesök med bibehållen lön, inga problem. Medan sambon tar ledigt och stökar. Huvudsaken är att han vill vara med, och att han faktiskt två gånger tidigare tagit ledigt och varit med. Kan nog klara mig utan honom den här gången tror jag.
Gick la mig igår med en föreställning om en harmonisk och avkopplande morgon.
Imorse gick jag upp i tid, tog en lång frukost och hade gott om tid för promenad med fyrbente innan jobbet kallade.
Tog en promenad bort till en hallonhäck jag sett längs vägen. Perfekt mellis tänkte jag.
Släppte lös vovven en stund och plockade på. Vände mig och där stod vovven snällt och luktade. Plockade 5 lagom mogna hallon till, packade ihop och tog kopplet igen.
Då var hunden borta. Långt in i skogen såg jag honom springa, glad och lycklig som få. Att han hinner så långt är ett under.
Känner min hund. Vet att han blir borta ett tag och dyker sen antingen upp hemma eller hos grannens hundar.
Går hem, ringer jobbet och beklagar att jag blir sen, gör mig klar och hoppas under tiden att han ska dyka upp.
Precis när jag kör ut från gården för att kolla om han är hos grannen kommer han lommandes längs vägen.
Älskade skithund.
Fram till att jag tog detta kort var min morgon lika harmonisk och avkopplande som jag föreställt mig.
Men han kan det där med tider min hund, för jag blev till slut inte ens en minut sen till jobbet.
Jag fortsätter att känna ett behov av att saker och ting ska vara i ordning, nu mer än någonsin. Skrev förut om att det skulle kunna vara någon form av Nesting light.
Det tar sig uttryck på olika sätt och igår innebar det att jag desperat sökte efter ett ställe i vårat hus där vi kan sitta ner med vår dator vid ett bord. Där vi kan ha en liten plats med papper&penna. En plats att betala räkningar och surfa på. Ett litet minikontor, med alla saker på ett och samma ställe.
Som det varit tidigare har vi datorn i soffan, räkningarna i en pärm i en låda (i bästa fall), internetdosorna i en annan låda och papper&penna får man leta desperat efter varje gång man behöver det. - allt utspritt i en salig röra med andra ord. Och varför jag sökte så desperat då? Det är för att täckningen här i skogen för vårt mobila bredband är riktigt, riktigt dålig, fruktansvärd!
(att vår leverantör vägrar bryta abonnemanget med motiveringen att "det är mobilt och det då inte spelar någon roll om det funkar just på vår adress, jag kan ju använda det på andra ställen", gör mig bara galen- men det är en annan historia).
Så det gäller alltså att hitta ett ställe där täckningen är bra, där bordet får plats och där sambon godkänner mitt möblemang. Mission impossible?
Till slut blev det så här tills vidare.
Om det ska bli permanent ska det väl kanske målas/bytas lite möbler och så vidare.
Men just nu är det bra utsikt, OK med plats och alla saker på ett och samma ställe.
Vaknade imorse av regnet som öste ner, och måste väl erkänna att med ens kändes det lättare att kliva upp för att gå till jobbet. Det underlättade även att sambon behövdes på jobbet så istället för att se honom ligga kvar under täcket fick jag lite hjälp upp ur sängen.
Skrev ju igår om att jag skulle vara svårmotiverad till arbete nu eftersom en föräldraledighet hägrar och processen på jobbet är så lång att jag knappt hinner påbörja den känns det som. Men ack så dåligt jag känner mig själv.
Behövde bara sätta foten på jobbet och träffa lite besök så kom motivationen.
Så tiden fram till vilda bebins ankomst kommer nog flyga ännu fortare än jag trott.
Är totalt slut efter fönsterskrapningen igår och efter första arbetsdan idag. Killen jag kom hem till är dock tvärtom, livlig, busig och vill ut med matte NU. Så i med lite mellanmål och ut med min prins i skogen.
Som jag skrev för ett tag sen, tar det här med barnvags- och bilköp upp mycket tankeverksamhet hos mig just nu. Eftersom vår fyrbente hänger med oss på det mesta så är det ett krav att både stor hund och barnvagn får plats i bagageutrymmet. Och eftersom vi bor där vi bor är vi beroende av en bil vad vi än ska göra (handla, hälsa på vänner, ja allt).
På en gång kände jag att barnvagnsköpet blev otroligt begränsat (och svårt!) eftersom vi måste ha en vagn som går in på längden i bilen om hunden ska få plats bredvid. Kändes spontant som att de flesta vagnar inte kommer in på längden.
Att man dessutom kan noll om barnvagnar och aldrig lyckas lära sig skillnaden mellan duo och kombivagnar gör inte saken lättare.
Men så tog jag tag i det och började googla. Läste och läste, och efter ett tag hittade jag min
räddning i barnvagnsdjungeln. En
blogg som utförligt beskrev vad man skulle tänka på och det fanns dessutom en guide som jag skummade igenom. Man har ju ingen aning om alla finesser som finns på alla vagnar, så här lärde jag mig riktigt mycket om vad man kan och bör tänka igenom innan man väljer vagn.
Men bäst av allt var att när man läst på om alla olika aspekter (handtag, hjul, vikt, och så vidare) så fanns en "
Hitta barnvagn"-sida där man kunde fylla i sina krav. Och så
vips fick man en lista på barnvagnar som uppfyllde kraven.
Guld värt!
Så efter att jag fyllt i vilka krav vi har, vilket i princip är att den ska vara kortare än 107 cm ihopfälld, ha fyra fasta luftfyllda hjul, vändbart handtag och vändbar sittdel så fick jag fram två alternativ på vagn.
En fastnade jag för - en Emmaljunga Edge/Mondial med sportchassi.
Får naturligtvis fortsätta läsa på lite om olika vagnar och sen åka iväg och prova vagnen, men det känns underbart att ha tagit något steg in i djungel. Den känns inte lika snårig längre.
Idag har jag och sambon, och fyrbente så klart, gjort ett krafttag vid en stuga vi har här i närheten. Skrapat fönster i värme och mängder av mygg.
Det är så härligt att ju mer vi är där och ju mer vi ordnar så känns det mer och mer som att vi kommer njuta riktigt mycket av varandra, jag och stugan.
Passade även på att titta till landet vi har vid stugan, och det blir nog både morötter, potatis och rödbetor till sensommar- och höstmiddagarna.
Efter lite fönsterskrap. Mycket kvar, men en bra början.
Vemod är känslan när jag vaknar på min sista dag innan arbetet drar igång igen. Hade gärna haft ledigt ett tag till. Måste tyvärr erkänna att risken finns att det kommer att bli en utmaning att motivera sig till arbete de här sista månaderna innan vilda bebin kommer, och det känns lite läskigt och jag får lite dåligt samvete. Processen är rätt lång och jag hinner knappt börja känns det som. Men å andra sidan jobbar jag med människor och de kommer att motivera mig in i det sista, vill aldrig göra någon annan besviken!
Som tur är finns det ju andra saker än semester och ledighet att se fram emot i sensommar och höst.
Kantarell-terapi hemma hos mor, traditionella födelsedagsfirandet i samband med Marken - även det hemma hos mor, kvällspromenader med den fyrbente i höstsolen, båtturer till ön med övernattning när löven börjar på att bli eldröda och kylan nyper i kinderna så det känns extra härligt att krypa ner under täcket i båten.
Alla årstider har sin charm!
Pratade igår med en kille som fick sin dotter i v36 och helt plötsligt slog det mig rätt hårt att det kan bli födsel rätt snart om bebin har bråttom ut. Man vet ju aldrig. Kan ju lika gärna sitter här i december och fortfarande vara på tjocken.
Hur som så är jag och sambon rätt överens om att vi snart måste ta en tur till stan och försöka inhandla det viktigaste. Säng, bilbarnstol, barnvagn och lite annat smått och gott.
Min andra bebis var så trött igår efter äventyr till havs.
Somnade i den kanske inte skönaste ställningen på väg hem.
På väg in i v24 och veckorna fortsätter att flyga förbi. Jag upplever nog att v20 och v23 är de två veckorna när det hänt mest. Magen växer så det knakar. Och större lär den bli!
V 24:
"Nu går det att höra barnets hjärta med ett vanligt stetoskop. Någon gång runt denna vecka är det dags för ett besök hos din
MVC.
Om du inte börjat träna dina muskler i bäckenbotten, så är det hög tid. Bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut, vilket kan leda till att du läcker urin när du hostar eller skrattar.
Denna muskelgrupp används inte i dagliga aktiviteter och det kan därför vara svårt att veta om man tränar rätt.
Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig.
Många känner sig lugnare och gladare. Livmodern når nu ovanför naveln.
Barnet är nu ca 21cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 700g.
Skulle barnet födas nu har det 20-25% chans att överleva. Det är fortfarande litet, finlemmat och alldeles hårigt.
I kroppen har vita blodkroppar börjat bildas och dess funktion är att bekämpa infektioner.
Lungorna fortsätter att utvecklas och luftvägarna formas till rör för att kunna ta in och stöta ut luft.
Blodkärl och lungblåsor utvecklas i lungorna och mellan dessa kommer så småningom utbyte av syre och koldioxid ske.
I lungorna börjar också ett ytspänningsnedsättande medel att bildas.
Dess uppgift är att hindra lungblåsorna från att klibba ihop. "
text från gravid.se
Båthunden och jag fortsätter sova en stund till
Den här vilda bebin får vara med om mycket innan det är klart.
En kompis ringer och man vet redan innan att det med stor sannolikhet är några galenskaper på G.
Så nu sitter jag tillsammans med tre hyfsat sjödugliga karlar och två hundar i en kompis familjs nyköpta båt påväg från Timrå till Hudiksvall. Till havs.
Mysigt, spontant och lite halvgalet. Såna här äventyr är härliga och det lär bli färre när vilda bebin kommer så vi får passa på.
Väl på båten kläcker de ur sig att resan kommer ta upp till ungefär 12 timmar.
Men vad gör de när båten är full med täcken&godis (mina önskemål..) och man förhoppningsvis kan åka sista biten frampå båten i bekini imorn förmiddag?
Bästa vilan tar man tillsammans
Gårdagen var en underbar sommardag och jag var ute hela dagen. Kajak, brygghäng, båtåkning och vänner. underbart!
Och den här dagen ser ut att bli lika härlig!
På sommardagar som denna är ju bekini, shorts och linne ett självklart val för mig.
För mig är det självklart att det syns att det finns en bebis i magen, magen är ju enorm! Speciellt när jag har såna sommarkläder på mig.
Men idag har jag fått vitt skilda kommentarer om magen.
Allt ifrån att "men du har ju världens mage" Till att "det syns verkligen inte att du är gravid".
Och förresten kom det där hemska fingret på magen för någon dag sedan.
Skrev ett inlägg i början om hur genant jag tycker att det är när bekanta kommer fram och tar på mig och magen.
Vänner och familj får mer än gärna läggen en kärleksfull hand på magen. Men bekanta eller främlingar som dessutom bara nästan pekar eller trycker på magen gör mig otroligt obekväm.
Fyrbente blir bättre och bättre på badsällskap. Han vill så gärna vara med och gärna PÅ sitt sällskap. Men vi tränar och tränar.
Underbar sommarag idag, precis som det ska vara!
Långpromenad med vår fyrbente, kajakpaddling på spegelblank sjö, bokläsning i solen och avslutade med Fotbolls EM via datorn ute i båten på sjön.
Det sägs att både torsdag och fredag ska bli lika härliga, håller tummarna för det.
Tanke 1
Färre kisspauser?
Som gravid blir det ju ganska många turer till toaletten för att kissa. Läste i någon tidning för ett tag sen att om man lutar sig framåt när man kissar tömmer man blåsan bättre.
Det kan ju vara värt ett försök, innebär det en mindre kisspaus är det ju värt det.
Tanke 2
Vad har alla barn-&hundfamiljer för bil?
Vi är på jakt efter ny bil så vi får plats alla 4. Där den fyrbente får plats i bagageutrymmet och där vi får in barnvagnen utan problem. Men får verkligen både en stor hund (och kanske en hundbur/galler av något slag) och en barnvagn plats i bagageutrymmet utan problem? Återstår att se.
Tanke 3
Vilken storlek?
Har funderat på vilken storlek man ska satsa på när man förbereder och köper kläder till den lille så här innan den är född. Är inget stort problem utan får väl satsa på en blandning av mindre och lite större kläder. De växer ju så de knakar så man får ju köpa nytt rätt fort ändå.
Det här är bara några få tankar som snurrar i skallen på en gravid kvinna i norrlandsskogen varje dag. Finns såå många fler.
Men nu ska den här kvinnan ut till den fyrbente och ge honom den uppmärksamheten han förtjänar.
Vi rymde som sagt i lördags från stormvindarna i skogen i norr. Vi kom tillbaka igår och då hade vi hunnit njuta av lite sol i Furuvik och lite sol i Norrtälje.
Vi välkomnades hem till strålande sol i Norr, och veckan ska bli likadan. Blir nog en härlig avslutning på semestern.
Furuvik var bra, men inte riktigt som vi tänkt oss. Vi var ju 6 vuxna barn som åkte iväg och hade läst om äventyrsbad och nöjespark. Och visst fanns det de, men det var definitivt för de lite mindre.
Som tur var blev det shortsväder och vi kunde gå runt och titta på djuren hela dagen.
Kommer säkert åka dit med vilden i framtiden ändå, och bonus var helt klart att hundar var välkomna att följa med. Men tror kanske att vi testar Leksand, Skara eller något annat innan.
Vi var alltid på Skara Sommarland med mor&far när jag var liten, och så som jag minns det så älskade jag det. Mycket bad, många karuseller och mycket andra leksaker, typ studsmattor och sånt. Där tror jag dessutom att man som vuxet barn kan njuta av både bad och karuseller också.
Fick en fråga förrut om vilket alkoholfritt vin jag provat och gillade och det var ett Rose`vin som heter Periquita Rosé.
Igår när karlarna satt och njöt av sina öl i kvällssolen hade älsklingen köpt vitt bubbel till mig. Billabong wine.
Serverat kallt så var det också ett helt ok alkoholfritt vin.
Annars är jag rätt nöjd med ett stort glas med kallt vatten och isbitar.
Äntligen hittade vi lite sol och shortsväder!!
Grabbarna njuter av öl och sol på gräsmattan, bustrollen av godis och film inne, och jag&magen har hittat en hängmatta i solen.
Nu känns det helt OK att åka hem imorn till stormvindarna igen.
Har som sagt 6 syskonbarn, alla under 5 år. Den äldsta är ju nu van både med att få syskon och kusiner.
Hon fick reda på ganska tidigt att det växte en liten i mosters mage och redan då började vi prata om namnförslag till den bebin.
För någon vecka sen när vi träffades fick hon reda på könet på bebin i magen och började storgråta!! Det var ju fel ju. Hon hade ju ett favoritnamn till det motsatta könet. En favoritkaraktär från barnprogram så klart.
Tårarna torkades och jag tror vi var överens om att det var OK med kusin av det här könet oxå.
Så härligt med barn och deras ärliga reaktioner!
Semestern har gått alldeles för fort, som vanligt. Och trots många försök har vi knappt kommit hemifrån och det i kombination med det värsta sommarvädret på länge gjorde mig rastlös.
Så vi tog oss till vännerna i Sundsvall igår utan några planer för hur länge eller vart vi skulle.
Middag för 4 blev till kvällssamtal för 6 och helt plötsligt var kl 4 och det var ljust ute igen.
Blivande mamman/chauffören tog dock en powernap någon gång på kvällskvisten.
Och 10:00 begav sig ett trött men glatt gäng ner till Furuvik. Första stoppet -kaffe.
Roadtripen fortsätter sen antagligen mot mosters älsklingar en sväng.
Nu har vi kommit till v. 23 och den vilda bebin är vildare än någonsin. Mer än halva tiden har gått nu (galet!)och även om vi längtar och vill att det ska bli november så jag är rätt tacksam över att man har 9 månader på sig för förberedelser.
Både för att förbereda inköp av vagn, kläder och allt sånt men framför allt för att vi ska kunna förbereda oss och hinna förstå att vi snart blir en till i huset.
V23:
"Magen blir större och desto mer påverkar den din matsmältning. Vissa kvinnor kan dras med förstoppningsproblem eller halsbränna Halsbränna kan du själv försöka lindra genom att äta många små mellanmål istället för färre rejäla måltider. Ta gärna en lätt promenad efter maten för att hjälpa matsmältningen på traven. Nu går det att känna barnets olika delar genom bukväggen. Det kan smärta i sidan av magen, det är livmodersmuskeln som töjer sig. Smärtan bör försvinna efter vila. Nu brukar sammandragningarna bli påtagliga. De tar tag om barnet och masserar det.
Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden.
Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling.
Det är kanske svårt att föreställa sig, men om ditt barn föddes nu skulle det ha en chans att överleva."
Text från gravid.se och libero.se
Händer mycket i magen nu. Hos den vila bebin. Nu har de första sammandragningarna kommit också. Tror jag.
Svårt naturligtvis att veta om det är de när man aldrig känt de förr. Men informationssökning och ren instinkt säger att det är de. Känns ungefär som småkramper med jämna mellanrum i magen.
"Att få sammandragningar under graviditeten är vanligt. Ofta brukar man känna dem från och med mitten av graviditeten. Sammandragningar påverkar inte livmoderhalsen.Under hela graviditeten drar livmodermuskeln ihop sig då och då. På så sätt "tränas" muskeln så att den kan ge starka och effektiva värkar när det är dags för förlossning."
Så nu ligger jag i sängen med en bok. Sammandragningar har avtagit och den vilde lever om istället. Sambon sköter disk & middag och den fyrbente springer emellan. Han gillar att ha koll på oss båda, , förstår inte riktigt varför vi inte är tillsammans allihop.
Är på jakt efter att gravidsmycke, Bola, men har väl inte riktigt hittat något jag riktigt älskar än. De jag hittat är dessutom rätt dyra. Men jag bara letat på nätet än så länge, så jag kanske får ta mig en titt nästa gång vi åker till stan.
"Bola, även kallat graviditetssmycke och änglasmycke, änglapingla eller änglaklocka, är en bjällra i form av ett halssmycke. Bolan kallas ibland för magens klockspel.
Den runda, rogivande bolan bars ursprungligen av gravida kvinnor i Mexico.
Den är avsedd att användas för gravida och ska hänga långt ner ovanför eller över magen.
Genom att bära smycket nära magen, kan det underbara ljudet av små xylofoners klockspel när kvinnan rör sig bidra till fostrets välbefinnande.
Efter födseln kan babyn känna igen ljudet av bolan och känna den trygghet som upplevts i fosterstadiet.
Då kvinnan rör sig dansar xylofonerna i takt med stegen och ljudet från bolan lugnar även henne då hon bär det."
Kanske får flörta med min familj och önska mig ett i födelsedagspresent.
Tröttheten fortsätter idag och har fått sällskap av huvudvärk.
Vår fyrbente doktor här henma har ordinerat täcke i soffan, popcorn och massa mys.
Så det kör vi på ikväll.
Recept
2,5 kilo hjortron
Koka upp på svag värme
Koka kontrollerat i 5 minuter
Tillsätt 1,25 kilo socker (hälften av bären)
Vi tog 1 kilo eftersom vi inte vill ha lika sött som svärisarna
Koka kontrollerat i 15 minuter
- klart!
Perfekt för min gravidmagen till frukostfilen
Så nu har vi hela frysen full i sylt
Långt innan jag själv blev gravid hörde jag talas om Cocao Butter som gjorde mirakel för bland annat bristningar på magen. Älskar ju Body shop i övrigt, men just Cocao är inget jag köpt förr. Gillar mer fruktigt.
Men när jag ändå var i mamma-handlar-tagen svängde jag förbi och köpt Cocao Butter på stift och en svalkande creme till trötta fötter. Stiftet är kanonskönt att ha på magen, och om det är en mirakelkur för bristningar det återstår att se om ett halvår.
Cremen till mina trötta fötter har jag inte hunnit prova ännu, men den har jag mycket förhoppningar på.
Idag har tröttheten efter helgens besök och gårdagens hjortronplock tagit ut sin rätt.
Sambon testar fiskelyckan ikväll och jag kryper långt ner under filtarna i soffan, lika trött i kroppen som i huvudet.
Vovven kryper tätt intill som om han känner på sig att jag uppskattar värmen just ikväll. Bebis är som vanligt en vilde i magen när blivande mamman är trött. Gör inget, aktiviteten där inne är harmonisk och lugnande.
Vårat lilla liv i magen är vad man kanske skulle kunna kalla en oplanerad lycka.
Vi har varit tillsammans i närmare 10 år jag och min karl så barn var väl aldrig riktigt långt bort vid denna tidpunkt. Men jag skulle precis byta arbetsplats och vi kände båda att vi ville arbeta in oss lite mer och kanske spara ihop lite mer cash, så kanske barn till våren 2014. Vi ville dessutom bestämt ha ett barn på våren och absolut inte vintern.
Men så började jag få ont i magen i slutet av mars. Har länge haft problem med magont i alla dess former så jag tänkte inte så mycket på det. Tänkbara anledningar kunde vara stress eftersom jag skulle byta jobb i april, eller att mina P-piller tagit slut och jag inte känt att jag hade tid att besöka barnmorskan förrän efter jobb-bytet för att få nya. Vi skyddade oss på annat vis en kortare period. Har hur som helst tidigare fått riktigt ont i magen av båda anledningarna så det fanns ju tänkbara förklaringar.
Men nu blev det värre och jag sjukskrev mig från jobbet. Blev sängliggande med blåbärssoppa och värmekudde som bästa vänner. En dag blev en vecka, och en vecka blev två veckor. Tillslut tog jag mig till barnmorskan för att få nya P-piller och tänkte att det skulle hjälpa. Efter henne skulle jag till läkaren och undersöka magen också.
När BM frågade om jag ville göra graviditets-test innan hon skrev ut P-piller, var jag osäker. Jag hade nämligen nyligen gjort ett. I början av mars var jag med i en bilolycka och fick röntga ryggen efteråt. Inför röntgen gjorde jag ett test för att vara på den säkra sidan. Detta test var negativt. Så här i efterhand var jag ju gravid vid tillfället men det var för tidigt för att synas säger de.
Jag gjorde ett test hos BM hur som helst. När hon hämtade mig i korridoren och bad mig komma in på rummet så jag direkt på henne att testet var positivt. Det kom som en smärre chock, men ändå inte. Är ju ingen omöjlighet att bli på tjocken om man inte äter P-piller...
Mötte upp sambon och fick efter en stund ur mig vad det var som var "fel" (men så rätt!) på mig. Tårarna rann i ren nervositet, lycka, chock och förvirring. Man sambon tog nyheten med lugn och glädje. Han har en tendens att stå stark och ge lugn när jag som mest behöver det.
BM skickade mig till kvinnokliniken i stan på UL så vi kunde se vad det var som hade gjort så ont, men det visade ingenting och några dagar efter gick ontet över.
Kanske var det bara bebis sätt att säga SE MIG!
Så hem kom jag från läkarbesöket med ett 5veckors liv i magen!
Idag gick vi all- in på hjortronplockandet. 15 liter fick vi ihop på några timmar. Jag, sambon och svärföräldrarna, och vovven så klart. Är tunga bär när man bara plockar de som är färdiga så det är ungefär 15 kilo också.
Är riktigt ovant att inte orka med så mycket som man vill. Ville plocka på ordentligt nu när vi ändå var ute och vi var riktigt omgivna av bär. Men både orken, flåset, ryggen och benen skriker NEJ efter ett tag. Så många pauser blev det för blivandet mamman.
Mammas prins på hjortron-jakt
Killen älskar bär av alla de slag. Både blåbär och hjortron går han och plockar & äter själv när vi är ute i skogen.
Så nu är det dags för fas 2 - sylt. Här ska kokas så det räcker och blir över i frysen och tar slut lagom till nästa sommar.
Som jag längtade, längtade efter att få känna av den lille i magen. Och det var ganska många veckor sen jag började känna av liten i magen. Men jag längtade nästan mer efter när det känns på utsidan så att sambon oxå kan känna det.
Inatt var första gången (v22) jag kunde ha händerna på magen och känna kraften som finns där inne och vill göra sig påmind. Sambon sov dock så djupt så han får vänta till nästa gång för att säga hej.

Nu befinner vi oss som sagt vid stugan och kvällsaktiviteten bestod av fiske med "uttern".
Dåligt med fisk och desto fler knott resulterade i en kortare tur.
Jag och sambon har som sagt en liten (!) hund som nyligen blivit ett år. Han har varit vår lilla bebis under det här året. Är med oss överallt, social som få, älskar allt och alla, och kommer alltid till sängkanten och säger god natt med en puss när vi går och lägger oss. Han är överöst med kärlek och han är vår älsklingskille.
Samtidigt som jag vet att han är världens finaste kan jag inte låta bli att fundera på worst case senario när vår nya älskling kommer in i bilden. Exempelvis om jag och sambon står och kramas kommer han alltid och puttar lite på oss så han också får plats i myset. Han vill alltid vara med och vill ha en plats mitt i myset.
Frågan är hur han kommer bete sig när det kommer en ny älskling som kommer att kräva mycket tid här snart. Jag tror och hoppas att det kommer att gå bra och att vår fyrbente kommer att ta hand om och vaka över vår tvåbente. Men visst finns det en liten oro över att han ska bli avundsjuk vår lille älsklingshund.
Han är ju inte så liten heller, en valpig best på 35+ kilo.
Bästa storebror hoppas (och tror) vi på
Nu styr vi semestern vidare mot svärföräldrarnas stuga. Hemma på semester är det svårt att slappna av. Finns alltid något man måste göra. Ser fram emot mys, hjortronplock, abborre-fiske och massa läsning.
Kan väl ha med att gör att vi hamnat i "rätt" ålderspann, alternativt att när man själv befinner sig i ett tillstånd så ser man det överallt runt omkring sig - men det känns som att det är en babyboom på gång här i kommunen.
Väljer att tro att jag fick det bekräftat här om veckan när jag fick höra att det hittills i år är fler som är inskrivna hos barnmorskan i kommunen än vad det var på hela förra året.
Jag får dessutom reda på fler och fler personer som går i väntans tider. Senast en vän här i närheten som får barn i samma veva som oss. Många mammalediga stunder tillsammans hoppas jag på!
Är helt slut efter en helg full med besök som avslutades med en kajaktur på sjön och sen bilbingo. Tantvarning tycker sambon. Så nu blir det nog sängen för mig och vår fyrbente.
Snyggingen!
I fredags damp den ner, äntligen. Vi föräldrar.
Har inte läst så många tidningar på temat, bara Mamma (?) och Vi föräldrar, och har av någon anledning fastnat för Vi föräldrar. Fick ett erbjudande med en tidning jag köpte i våras, så nu får jag hem 6st nummer och jag tror det var en skallra och ett bäddset till liten.
Tips på andra tidningar?
Så nu ska jag lära mig allt om barnvagnar i testet de presenterar så jag har lite mer att gå på i denna fullständiga djungel av barnvagnar.
Precis i skrivande stund dunkar Sverige in 0-1 mot Finland. Efter en heldag på sjön sitter helgbesöken och tittar på fotbolls EM. Självklart har det satsats innan och jag kan känna att min 1-1 satsning inte kommer att hålla ikväll. (och rätt hade jag, innan inlägget är klart står det 0-3)
Mycket sport har det varit idag. Här ligger jag under handduken i båten för att komma undan solen så jag kan titta på Orienterings VM i mobilen. Har orienterat hela barndomen och tycker det är riktigt kul att det börjar sändas allt mer och mer på TV.
Ikväll bjuder sällskapet på öl och rödvin medan jag har det bra med mitt vattenglas eller lite cola. Sista gången jag drack alkohol var i början av mars, ungefär 4 månader sen alltså. Och det är inget jag saknar. Har testat alkoholfritt någon enstaka gång och har hittat ett rosévin som jag gillar. Så de kommer jag säkert njuta av någon mer gång i sommar.
Helt underbar kväll med båten igår. Vindstilla och sol in i det sista.
Vår fyrbenta älskar att åka båt. Nästan lika mycket som han älskar att bada och leka i sjön. Sekunder efter att detta foto togs bestämde han sig ganska fort för att ta sig ett dopp trots att matte och husse sagt att det fick vara bra nu.
Glad och dyblöt kom han snabbt upp i båten igen och såg till att matte och husse också fick sig en dusch.
Lagom till sambons sista arbetsdag kom den - SOMMAREN och VÄRMEN.
Då packar vi båten full med de här läckerheterna och njuter på sjön
medan vi inväntar helgens första besöks-par.
Igår kom C förbi på kvällspromenad och lite kaffe. Med sig hade hon denna fina burk att förvara sina nappar i. När jag får den säger hon, "Hoppas att ni får natt-barn".
Tänkte inte mer på det utan gick och bytte om. Började fundera på om nattbarn är något man vill ha eller inte... Kom tillbaka och ska precis säga att "Inte vet jag om jag hoppas på att få nattbarn", men så inser jag snabbt att hon sa nappbarn.
Precis i min smak, barnsligt stilig
Imorse vaknade jag till vid kl 5:00, och efter toabesöket var jag mer eller mindre klarvaken. Så efter att ha lyssnat på sambons tunga sömn ett tag bytte jag från sängen till soffan. Där låg jag vaken tills han drog till jobbet vid 7. Sov vidare någon timme och vaknade lagom till att svärfar ringde på dörren.
Svärföräldrarna har tömt skogen på dess guld, Hjortron, och gjort sylt. Han hade med sig hur mycket som helst så jag kan med gott samvete ge bort till helgbesöket som kommer idag och imorgon.
Hjortron är absolut gott men inget jag äter i mängder. Älskar där emot att plocka dem, att plocka allt som skogen och naturen har att erbjuda. Längtar så efter att svampsäsongen kommer till skogen här utanför dörren.
Moster är ett ord som speglat mig ganska bra under de senaste åren. Är moster till 6 underbara småttingar under 5 år, och jag älskar att vara moster, Moster H. Bodde en sväng hemma hos mitt ena syskonbarn och älskade varje stund av det. Tänk att det snart är vår tur att bidra till denna härliga kusinskara!
Det nyaste tillskottet till skaran kom bara för 2 veckor sen, vilket innebär att vårt tillskott till kommer att ha en kusin som är född samma år, bara ett halvår emellan dem, och dessutom både äldre och (förhoppningsvis) yngre kusiner att busa med i framtiden.
Mostersmys när det är som allra bäst
Nesting är ett uttryck jag inte riktigt vet vart jag fått ifrån, men om man googlar beskrivs det som ett begrepp när en gravid kvinna bara vill vara hemma och pyssla inför förlossningen.
Känns lite tidigt, men jag har nog Nesting Light och det kombinerat med att jag har semester när vädergudarna bestämt sig för blåst och kyla har resulterat i att jag försöker fixa fram lediga utrymmen i skåp och garderober till liten. Jag går igenom alla skåp och lådor vi har och kastar mängder av saker. Och naturligtvis hittar mängder som jag glömt jag hade.
Jag hittade en mapp full med allt jag skrivit i skolan. Alla rapporter, dikter och bokrecensioner.
Minns så väl när jag skrev en av dikterna, i tvåan på gymnasiet. Åhh vad arg jag var på min bästa killkompis när jag skrev den.
"Du hade sönder min kupa, krossade mitt fönster och förstörde min värld
In i kupan, in i min värld, in genom fönstret genom hålet du gjort strömmande nu en vind
En vind så kall, så kall att mitt blod slutade rinna, mitt hjärta slutade slå och mina tankar stod stilla
Världen utanför visade sig inte vara som jag trott, den var kall, elak och bitter
Varför skulle du öppna dörren, ha sönder min kupa, krossa mitt fönster och förstöra min värld?
Varför visa mig denna oförståeliga, hemska värld?
Varför kunde jag inte få leva i tron om att det fanns en värld fylld med glädje, lycka och skratt?
Till skillnad från den vidd av iskallt hat och avundsjuka som nu från din värld till min strömmar
Ingen orkar längre slåss för det den en gång trott på, det de en gång älskat men nu är förlorat
Varför lät du mig inte bara sitta tryggt inne i min kupa och vara helt omedveten om det hat som verkligen existerar?
Varför var du tvungen att spräcka mina drömmar, förstöra mina fantasier, ha sönder mitt fönster, krossa min kupa och låta min värld dö?"
Tar mig tillbaka till det härliga livet på gymnasiet på en gång, så otroligt komplicerat, underbart och besvärligt! Den mappen får nog hamna i sparahögen ett tag till.
Skrev ett inlägg här om dagen där jag nämnde att jag inte märkte så mycket av min drömgraviditet. Pang så slog det till, toabesöken! Har väl aldrig trott att jag skulle kissa först innan jag borstar tänderna och sen vara lika kissnödig efter att jag borstat tänderna. Träffade en vän här om dagen som sa att hon var uppe 8 (!) gånger per natt när hon var gravid. Dit har jag inte nått ännu som tur är, men fortsätter det i den här takten är jag snart där. Övertygade sambon igår om att nattlampa på väg till toan i höst är en bra investering.
På lördag kommer min far med respektive hit med min alldeles egna kajak. Ser fram emot många lugna turer på sjön med min gröna älskling. Bra, rolig, rogivande och lättillgänglig träning! Men först måste jag inhandla flytväst.
I ganska precis tre år har jag bott här uppe i Norr och någon gång varje år har folk rapporterat att de sett björn i närheten av vårat hus. Inom 1 km avstånd ungefär. Jag har sett björn en gång sen jag flyttade hit, men det var från bilen och inte i närheten av huset.
Hur som helst såg svärbror en björn ungefär 1km ifrån vårt hus i söndags, den korsade vägen där jag går varje dag med vovven. Sen dess har jag valt att ta promenader med killen inne i mer bebyggt område. Men idag tog vi en promenad upp till vårt land vi har kanske 200 meter härifrån.
Är väl egentligen inte så orolig för att träffa björn och kommer snart börja gå längs med vägen igen. Tror inte att björnen vill träffa mig heller och tror säkert att jag knallat förbi den flera gånger utan att veta om det. Kör musik på högtal på mobilen och sjunger med i låtarna och pratar högt med vovven när jag är ute och hoppas björn ska skrämmas iväg...
Passade på att rensa lite i vårat potatis-morots-och-rödbets-land. Det växer på bra och ska bli kul att se om det blir något ätbart senare i sommar/höst. Älskar att kunna gå ut i landet och plocka in det vi ska ha till middag. Har sallad, morötter och jordgubbar här utanför huset också, men solen kommer inte riktigt åt så vi får se om det blir något i år.
Är i vecka 21 (20+4) nu och folk har i ett par veckor nu frågat om jag känner något än. Min spontana reaktion då varit - hur ska jag kunna veta det? Hur vet man hur något ska kännas när man aldrig känt det förut? Men nu börjar den faktiskt leva om i magen ganska rejält. Och så här i efterhand så har jag nog känt samma sak i rätt många veckor nu, men har som sagt inte riktigt varit säker på att det verkligen är liten som lever om.
En annan ganska ny upplevelse för mig är det här med att människor helt plötsligt börjar ta mig på magen, och framför allt kommentera den. Jag är en ganska fysisk människa av mig och jag har många människor runt omkring mig som även de är fysiska av sig. Det bli mycket kramar, mys och liknande. Jag är van vid det och jag gillar det.
Men till min förvåning har jag nog upptäckt mer och mer att jag även har en ganska stor barriär till människor jag inte känner. Och när en individ jag inte känner kommer fram och tar mig på magen och dessutom kommenterar den, då kan jag inte låta bli att känna mig lite generad. En ny känsla, och en lite obehaglig sådan.
Livet i skogen har det senaste halvåret inneburit att vi inte haft Internettillgång så jag har precis börjat skriva igen, och håller just nu på att leta efter några få bloggar som kan fylla mig med inspiration, motivation och välmående. Har hittat några guldkorn redan som skriver om livet som förälder, träning och kost. Tipsa gärna om fler!
Bebis är vaken, jag är vaken - dags att väcka sambo och hund!
Vart tog sommaren vägen?
Visst har det varit några fina dagar i sommar då vi njutit av sol, bad och båt. Men flertalet dagar är ändå som denna. Vaknade upp av en smäll imorse, det var stegen på baksidan som slitits med i vinden. Drar upp rullgardinen och ute blåser det vitvågor på sjön, himlen är grå och det är dags att sätta på värmen i huset igen.
Men SMHI lovar sol i helgen när Syster, far och deras respektive kommer upp. Och det tänker jag välja att tro på.
Men dagar som denna har naturligtvis också sin charm. Att utan dåligt samvete kunna krypa ner i soffan och dra ut på frukosten i all evighet. Att tända ljus, dricka kaffe ur extra stor mugg och drömma sig bort en stund.
Ytterligare fördel med en dag som denna är att det enda jag har planerat är ännu mer kaffe hemma hos C. Hinner nog med lite tvätt och märkning av barnkläder och en promenad med den fyrbente.
Lediga dagar och semestertider ägnas inte bara åt sol, bad och resor. Jag har de senaste dagarna passat på att gå igenom gamla skolsaker, gamla kläder och dammiga flyttkartonger. Konstigt nog har jag inget problem alls att slägga det som jag för ett år sen ansåg att jag aldrig kunde leva utan.
Idag kom turen till en gammal kartong med lite leksaker jag sparat på sedan jag var liten. Min favorit Ken, min älskade rosa lastbil och en brioleksak jag en gång hittade på ett köpcenter. Halvvägs ner i kartongen hittade jag en platspåse jag inte kände igen - mina gamla barnkläder.
Är så tacksam över att min mor valt att spara på en del kläder. En del som säkert betydde en del för henne och en del som jag praktiskt taget bodde i. Konstigt hur man minns hur vissa kläder kändes och tillfällen när vissa kläder bars. De två nattlinnena till vänster, med en björn och med Garfield. De kommer jag så väl ihåg att jag sprang runt i, inne som ute, dag som natt.
Och de här små vantarna, de minns jag så väl. Ser inte så använda ut så jag vet inte varför jag minns dem så väl. Men de hängde med i overallen på vintrarna och syster hade säkerligen matchande.
Iklädd den här klänningen blev jag och syster fotograferade tillsammans (hon i en matchande röd klänning), ett omtyckt fotografi i barndomshemmet.
Många av plaggen blir säkert liggandes kvar i kartongen och inte alls använda till bebis i magen, men det är ett kärt ögonblick att få ta fram dem, titta på dem och minnas lite av en kär barndom.
Noradagarna erbjöd bland så mycket annat, på Storloppis på torget i en ljummen sommardag. Jag och syster gjorde ett par besök, ett vid öppning och ett vid stängning.
Fyndade kistan för 150kr under en del väskor av äldre modell vid ett trångt bord vid öppning. Fyndade stegen för 200kr på baksidan av ett bord inklämd mellan barnstol och gamla hyllplan. Stegen var det jag var ute efter och jag hittade en del stegar som jag med tveksamhet tvingade mig själv att säga nej till. En gammal trasig stege på loppis som säljaren vill ha över 500-600kr för är inget loppisfynd. Och det var ju just det jag var ute efter - ett loppisfynd. Så när jag hittade en stege för 300kr som jag tack vare stängningsdags kunde pruta ner till 200kr, slog jag till.
Såhär halvvägs in i graviditeten kan jag konstatera att vara gravid är ett underbart tillstånd. Inte för alla kanske. Men jag har mått som en prinsessa, och varken jag eller sambon har märkt av några andra förändringar än att magen blir större. Har haft en del ont i ryggen och skinkan, men inget jag inte överlever. Inget annat än ren bebislycka alltså.
Trots bebislycka har jag skjutit så länge jag kunnat på köp av allt som har med bebis att göra. Jag känner mig själv allt för väl. Att väl börja drömma, köpa, känna, klämma och planera innebär att längtan och förväntan växer sig allt större i samma takt som inköpen.
I helgen var det dock dags. En av många fördelar med många syskon och därmed 6 syskonbarn är att det finns mycket att låna av. Har precis suttit och märkt upp alla kläder jag fått låna till bebisen. Och visst börjar man då längtar efter en bebis att klä på.
Älskar mitt morgonkaffe. Att få njuta av det tillsammans med favoritkillen en molnig och sömnig måndag gör bara att det smakar bättre.
Var längesen jag kände ett behov av att dela med mig på det här viset. Men av någon anledning känns det intressant igen. Så här kan man läsa om mig, min blivande familj och vårat liv tillsammans i Norr.
Om lyckan i Norr.