Tårar, fisar och sömnlösa nätter
Den nya fasen vi kommit till är magknip. Jag hoppas att det inte är något vi kommer behöva uppleva allt för många nätter framöver.
Igår var det många otröstliga hjärtskärande skrik och tårar. Inget dög och föräldrarnas ork tar snabbare slut än vad jag någonsin kunde tänka mig. Tur att sambon var hemma och ledig så vi kunde turas om och ladda upp med lite sömn till nästa pass.
Så nu experimenterar jag med min kost och ser om något ska plockas bort så magknipen minskar. Sen tror jag sambon köpt MiniFom som vi ska testa.
Ska till BVC för mät&väg på torsdag så då kanske man kan se om de har fler tips om W fortsätter ha så ont.
Några sömnlösa nätter får vi nog kallt räkna med men man vill ju inte gärna att lilleman ska ha ont.
Saker en nybliven förälder inte klarar sig utan
- Termosmuggen till kaffet. Förlänger njutningen och du slipper värma på kaffet när det blir avbrott. För det kommer bli avbrott i kaffedrickandet!
- Vetekudden. Hjälper vid förlossningen men även efter när exempelvis tuttarna är ömma eller kalla innan amning.
- Mellanläggen. Ovärdeliga för mig när amningen inte funkade i början. Dels för såriga bröstvårtor och dels för lillen inte fattade tekniken utan.
- Babynestet. W somnar gott i nestet och det känns tryggt när han ligger i det.
- Napphållare. Nappen spottas ofta ut både av misstag och med flit. Men med napphållaren hamnar den iaf inte under soffan.
- Amningsinläggen. Köpte inlägg från Minimundus, varma, rätt stora i ull. Lätta att tvätta, går att vika dubbelt och är sköna. Gillar inte de vanliga inläggen utan håller mig till de i ull.
- Boob-hoodie. Amningskläder över lag är ju kanon. Min favorit är en hoodie från Boob. Gör amningen enklare, och ett plus är fleecen över brösten. Varma bröst är en förutsättning när jag ammar.
- Babybjörnen. Guds gåva till en förälder som vill vara uppe på benen och som har en liten som vill vara med. På julafton sov W i den på mitt bröst medan jag slog in julklappar, dukade och diskade.
- Föräldrarummet. Är inget som jag styr över men blev ändå positivt överraskad när jag insåg att Birsta köpcentrum i Sundsvall hade ett föräldrarum. Avskärmat rum med skötbord och stolar där man i lugn och ro kunde rå om W och amma och komma undan en stund i julhandeln.
- Barnvagnen + tröskeln=💕. När W är riktigt tjurig och inget annat funkar så funkar det oftast att köra honom i barnvagnen över en tröskel.
- Bröstmjölk. Förutom som föda så har den en läkande effekt och funkar både mot såriga bröst och täppta bebisnäsor. (Ja det kanske låter konstigt men det funkar!)
- Barnvagnen och babyskyddet. Är rätt självklara, men ändå. Förutom ren transport från A till B finns det inget som söver W så bra som dessa. Så skulle inget annat funka vet jag att jag kan sätta mig i bilen och köra en sväng eller gå ut på en promenad.
- Spegel i bilen. Jag har ännu inte köpt detta, men ska införskaffas snarast. En spegel man sätter på rygg/nackstödet på sätet där lillen sitter i babyskyddet. Vrider man då backspegel så ser man lillen via backspegeln och spegeln på sätet. Skönt att ha när man kör bil själv och har lillen i baksätet. Och bil kör vi ofta här hemma, och koll vill en nybliven mamma ha.
- De små handdukarna från IKEA. W är en liten rap/hick- och kräkkille. Så många kräk-handdukar går det åt. IKEAs är perfekt i storlek och i pris!
Finns nog fler grejer jag har uppskattat som nybliven förälder. Men här är i alla fall några av de jag uppskattat mest. Vissa är helt ovärdeliga!
Favoritetime of day
W:s sovvanor är än så länge rätt lika våra. Både jag och sambon gillar att sova och det verkar lille W ha ärvt. Oftast blir det en sista amning någon gång mellan 22:00-00:00 och W somnar oftast någon gång mellan 00:00-01:00. Sen sover han till morgonen, allt mellan 06:00 till 09:00. Snäll kille! Ingen nattamning alls.
Utan när han vaknar på morgonen går vi upp och han får hänga på armen medan jag gör frulle åt mig. Kaffe, iskallt vatten och mackor eller fil.
Sen käkar vi frukost tillsammans. Favoritstunden på dagen är absolut att dricka kaffe och känna att man blir allt piggare medan det sakta börjar bli ljusare ute.
Ofta blir det ju inte mer än 4-5 timmars sömn på nätterna (vilket iofs kanske inte är så lite för småbarnsförälder. ..) men om man har tur får man ta igen det med en powernap på dagen.
Bara för att jag skriver om Ws goda sovvanor kommer det väl bli kaos här i dagarna. Det får väl inte fortsätta så här bra. Inte alla kvällar, men vissa kvällar somnar han till och med själv i sin säng. Om han är nöjd går det att lägga ner honom där och så grejar han på själv där ett tag innan han somnar. Nappen får petas in ibland och lite bank i stjärten får ges men han ligger iaf där själv och är rätt nöjd bara han känner att man är i närheten.
Sen har vi ju naturligtvis oxå dagar, kvällar och nätter när skriken och gråten aldrig tar slut och man får vanka fram och tillbaka tills fötterna värker och humöret tryter. Men han är ändå för det mesta rätt nöjd vår kille.
W är omgiven av kärlek
Det känns verkligen som om vår lille W är omgiven av omtänksamma och kärleksfulla människor. Bara det att han har 4 mostrar, 6 kusiner, 1 farbror och mor- och farföräldrar som hör av sig, skickar paket och bryr sig om känns kanon. Utöver det har han en mängd härliga extra familjemedlemmar i form av mammas och pappas kompisar.
Han blir riktigt bortskämd med kärlek och jag ser fram emot när min familj kommer och träffar honom.
Om några dagar kommer morfar, om en vecka kommer mormor och första veckan i jan kommer mosterK.
Fick besök av farbrorJ här i helgen för första gången
Ojojoj vilken bus-farbror det kommer bli!
GOD JUL!!
Julen firas hemma hos oss i år, första gången. Med sambons bror, föräldrar och morfar, och så jag, sambon, W och fyrbente så klart.
Middag intagen, kalle tittad på och nu blir det nog fika och julklappar. Sen ska sambon ut och sanda igen. Så julkvälleb spenderar jag med W och fyrbente. Men det gör mig ingenting. Vi myser rätt bra i soffan!
Julshopping
De här dagarna som W varit hos oss har sett rätt lika ut. Sova, äta, promenad, bada och blöjbyten. Konstigt nog går en dag rätt fort bara med de där aktiviteterna.
Sambon har jobbat monster-pass sen han började jobba igen så jag är själv rätt mycket. Han har jour och igår stack han exempelvis 05:00 och kom hem först imorse 08:00, så över ett dygn. W är ju som tur va rätt snäll med mig. Men det är ändå rätt skönt att vara två. Speciellt när inget annat duger än en vankande mamma som bankar W lite lätt i rumpan.
Hur som helst har jag inte riktigt vågat mig ut på någon större utflykt ännu. Vi har bara varit på några kortare besök, bland annat till jobbet och hälsa på. Det besöket sov W sig igenom.
Men nu är vi på väg till Sundsvall för lite julshopping. Den utflykten kan han inte sova sig igenom, om han inte tar en super-nap, så mamman är lite nervös över mat, skrik och gråt. Men det går nog bra. Har med barnvagn och babybjörn, så något borde hålla honom nöjd. Är ju första gången vi är ute på äventyr ihop, då får man va lite nervös.
Förlossningsberättelse - 3 december 2013
2 december, BF+10, låg jag uppe rätt länge och läste. Klockan var säkert halv 01-01:00 när jag släckte lampan. Halvsov när det plötsligt kändes som att vattnet gick. Men det var inte allt så mycket man kunde vänta sig. Jag blev lite orolig och osäker så jag ringde förlossningen för råd. Vi kom överens om att om det inte kom mer vatten så skulle vi avvakta till morgondagen eftersom vi ändå hade bokad undersökning för överburenhet då.
Inget mer vatten kom.
Däremot började helt plötsligt regelbundna värkar så fort jag slog ner huvudet i kudden vid 03-tiden, var 10e minut. Vid 04 kunde jag inte sova längre och var dessutom hungrig så jag tog vetekudden och lite frukost med mig till soffan. Började klocka värkarnas längd och regelbundenhet. De blev mer regelbundna och var vid 6tiden var 7e minut.
Sambon vaknade och vi packade det sista i våra förlossningsväskor och gjorde oss i ordning för att åka till Sundsvall. Minns att jag tänkte att visst gör det ont men så farligt är det ju inte. Men det skulle tillta innan det var klart.
Väl på sjukhuset bestämde vi oss för att strunta i Ultraljudet vi var bokade på, vi gick in på förlossningen istället.
09:14 är klockan enligt journalen. Jag blev kopplad till CTG och två olika BM undersökte mig för att se om de kom fram till samma sak. De ville dessutom att jag skulle göra ultraljudet jag var kallad till för att dubbelkolla så det fanns fostervatten kvar. Redan här började värkarna tillta. Så pass att man i stående läge hugger tag i vad som helst för att inte rasa ihop- en stolsrygg, en klädhängare, vad som. UL visade på lite fostervatten så de var osäkra på vattenavgång eller ej och fick göra ett specialtest vaginalt oxå för att kolla vattenavgång. Det var negativt.
Nu är klockan cirka 11:13 och läkare samt BM meddelar att jag inte riktigt är i förlossning ännu och att proverna inte visar på någon vattenavgång. Jag är endast 2cm öppen och bedöms vara i latensfasen.
Men eftersom värkarna tilltagit och är med 3 min intervall vill de att vi stannar på sjukhuset, äter lunch och kommer tillbaka vid 14:00. Om förlossningen inte startat då skulle de ta beslut om de skulle lägga in mig så jag fick sova efter som jag inte sovit under natten eller om de skulle sätta igång mig.
11:21 tog vi hissen ner till entrevåningen och skulle köpa lunch eftersom jag inte käkat något än heller. Hann inte ens ut till hissen innan jag började känna att värkarna ändrade karaktär igen. Det är svårt att förklara hur. Mer smärta, mer intensiva värkar och nu mer utspridd smärta- både ryggen, magen och ner mot underlivet.
När vi kom ner till entrevåningen kunde jag bara gå några steg i taget innan en ny värk kom. Fick stanna och luta mig fram över något och hålla i. Sambon fick gå och handla själv medan jag stannade vid hissarna.
Tog oss till dagrummet på förlossningen för att försöka käka. Meningslöst. Smärtan tilltog och den ena värken avlöste den andra. Ingen vila emellan.
Jag gick in på toa för att få hantera smärtan själv. Vill gärna vara själv och behöver gå in i mig själv för att kunna hantera smärtan. Fick höra om och om igen från personalen hur lugn jag var. De tyckte jag var fokuserad och bra med andningen.
Sambon kom efter en stund och frågade hur det gick inne på toan och han fick till svar att han var tvungen att hämta någon nu. Jag behövde hjälp.
Så han hämtade personal och vi skulle ta oss till andra änden av korridoren till samma undersökningsrum som förut. Men icke. Eftersom värkarna var så täta orkade jag ta 10 steg i korridoren innan jag la mig framstupa över någon pall i korridoren. Då fick jag istället komma in på de rummet som var närmast pallen.
Nu är kl 13:00 och här börjar minnet bli lite suddigt. Blir kopplad till CTG igen och jag vet att den enda gången jag öppnade käften under förlossningen var när jag skrek NEEJ! rakt ut när en rätt obetänksam sköterska skulle sätta CTG mitt i en värk och det gjorde så jäkla ont när hon spände över de där banden över magen. Så öm över hela magen. Som tur va såg vi inte henne igen.
13:20 får jag första smärtlindringen - lustgas. Vilken lättnad! Jag tyckte den hjälpte jättemycket. Var precis det jag behövde för att ta udden av topparna av smärta.
De där 20 minuterna kändes som en evighet. De var absolut värst på under hela förlossningen. Konstant smärta.
13:30 är jag öppen 5 cm och förlossningsjouren kontaktas eftersom W:s kurva inte ser så bra ut, patologiskt CTG. På grund av detta görs skalpprov vid 13:50. Om jag fattat rätt görs provet som komplement till kurvan för att se om risk för syrebrist finns och för att se om bebis klarar vaginal födsel.
14:00 kommer ny BM och USKA in. Hur bra som helst! Jag får vända och vrida på mig, från ryggläge till vänster sida till att stå på alla fyra för att se om kurvan blir bättre beroende på hur jag ligger. Här hämtar W:s kurva upp sig och ser OK ut igen. Är riktigt jobbigt att vända på sig så både BM och sambo får i princip dra runt mig.
Men 14:06 dippar kurvan igen i samband med värkarna och jouren kontaktas igen.
14:10 börjar krystvärkarna. Skönt med en annan typ av smärta. Tyckte inte riktigt att krystvärkarna gjorde ont utan var mer obehagliga. Men det var skönt att äntligen få ta i. Första krystvärken gjorde jag typ som man föreställer sig, eller sett på film- jag tog i och skrek rakt ut. BM förklarade pedagogiskt att all kraft försvann med mina skrik så jag skulle istället andas in ett djupt andetag och sen bara ta i och trycka. Funkade så klart mycket bättre.
Jag får fortsätta vända mig från alla fyra till sidan. Läkare och överläkare kommer in 14:26 för att kolla CTG. Får gå upp till alla fyra igen.
14:33 ligger jag i gynställning för att aktivt krysta. Nu tappas jag även på urin eftersom jag inte hunnit med toabesök.
14:40 ansåg läkarna att det var risk för syrebrist eftersom W hade navelsträngen två varv runt halsen och därför anlades en sugklocka.
14:45 föddes lilla W💋
Vid det här laget är det rätt många inne i salen. En barnläkare, två läkare, två barnmorskor och en undersköterska. Plus min sambo så klart. Alla har vid något tillfälle presenterat sig och sagt hej. Men jag blundade och var totalt fokuserad på andningen från det att jag kom in i salen så jag hade ingen anning om det förrän jag läste min journal.
Första gången jag öppnade ögonen var när jag märkte att W var ute. De fixade först navelsträngen runt halsen och sen lades han upp på min mage. Han fick filtar och flyttades upp på mitt bröst. Jag kände mig rätt borta vid det här laget. Skakade som ett asplöv på grund av utmattning. Sambon fick hjälpa till att hålla W på plats. Sakta men säkert började jag inse vem och vad som faktiskt låg på mitt bröst. 💜
Många har berättat att tiden efter bebis kommit ut när moderkakan ska ut och eventuella stygn ska göras är ungefär lika jobbig som förlossningen. Mest för att man bara vill vara klar. Jag tyckte inte att det var jättejobbigt, hade fullt fokus på W och en jättebra undersköterska vid min sida som berättade vad som hände.
Sen fick vi mysa ett tag på rummet innan jag orkade duscha och käka. Efter 6 tim fick vi flytta över till patienthotellet där vi tänkte stanna 2 dygn till PKU:n. Blev dock kvar 4 dygn. Men det tänkte jag försöka få ihop i ett annat inlägg.
Sammanfattningvis skötte sig både jag, sambon och W oss rätt bra under förlossningen tycker jag 💚
Oförutsägbart liv som förälder
Livet som småbarnsförälder är minst sagt väntat oförutsägbart. Hade ju lixom förväntat mig detta.
Ingen dag är den andra lik och just som man börjar fatta galoppen så funkar det inte längre. Läggrutinen som funkade igår funkar inte idag. Vissa dagar funkar nestet, andra bara vagnen eller famnen. Nya trix får hittas på varje dag. Idag fick jag exempelvis tips om ljummen vetekudde att värma upp nestet med vid läggdags för att likna våran kroppsvärme. Kanske får provas.
Vissa dagar sover vi bort hela dagen, andra dagar sovvägrar vi. Det enda bestående är väl att killen är ett matvrak. Annars händer det nya saker varje dag och man riktigt ser en individ som börjar formas.💋💖
Fastställt faderskap och gemensam vårdnad
Idag har vi vart på kommunen och fastställt faderskap och ansökt om gemensam vårdnad, allt för att vi ibte är gifta. Självklarheter som på gränsen känns fånigt att göra. Men det är så det funkar just nu så det är bara att masa sig dit och skriva på. För självklart är sambon far till W och naturligtvis ska vi ha gemensam vårdnad.
Tror soc-damen hade fått hört både det ena och andra svaret när hon frågat angående faderskapet. Förstår att det finns en viss risk att fråga en hormonell, trött nybliven mor om hennes karl är far till barnet hon nyss fött.
Både damen och vi tyckte nog att det var rätt skönt att ha besöket avklarat på 10min.
Mammas stora kille
Idag var BVC här på hembesök. W skötte sig och var rätt nöjd genom hela besöket. Ammades medan sköterska pratade vaccin och annan info. Vägdes och då passar man naturligtvis på att ge både morsan och sköterskan en kissdusch. Klart man ska passa på när man är nakenfis!
Sen var det inte så mycket mer. Sköterskan tyckte han var riktigt stark i nacken och mammas aningar om viktuppgång stämde.
Vid födseln 3 dec vägde W 3430. Vid BUS2 7 dec vägde han 3315. Idag 18 dec väger han 3605.
Mammas stora kille!
Trött kille efter äventyr till mammas jobb. W fick toppenpresenter av mina kollegor och jag vann fina julklappar på julklappsspel. Men bäst var nog bara att kliva in och känna att man faktiskt saknar kollegorna och jobbet, på ett positivt sätt. Så jag och W kommer hänga ofta i fikarummet tror jag.
Lillebror och storebror myser ikapp i soffan imorse. Fyrbente är så fin med W. Vill gärna nosa och slicka men gör det superförsiktigt. W myser här i fräckaste overallen han fick av kollegorna igår, älskar den!
Vill INTE sova! /W, 2veckor
Så vaken som unge herrn varit igår har han aldrig varit. Mysigt javisst.
Till skriket kommer och man inte vet vad det beror på, hur man kan hjälpa till och hur man kan förhindra det i framtiden.
Mellan 23:00-01:00 söv jag honom 4 gr i vagnen med hjälp av en tröskel. Bra knep! Men 2-3min efter han somnat var han vaken och skrek igen. Till slut får man bara börja om igen- kolla blöjan, amma och söva.
01:50 sov han äntligen, medan en annan höll andan vid varje knyst han gjorde. Allt för att undvika att det skulle börja om igen.
Nybliven mamma 💙 kaffetermos
En annan bloggande mamma skrev om termosmugg till kaffet och jag är idag tacksam för tipset! Fixade kaffet på morgonen men hann naturligtvis inte dricka mer än en klunk. Men termosmuggen höll kaffet varmt i timmar så jag kunde ta en klunk vid behov till långt fram efter lunch.
Idag har jag tagit min och W:s första biltur på tu man hand. Åkte till ICA och handlade till eftermiddagens gäster och hämtade ut paket. Passade på att göra snabbvisit hos två kollegor oxå. Ska dit imorn och träffa resten av gänget!
Paketet jag hämtade innehöll amningskläder,3 plagg. 1 svart blus, 1 svart längre tröja och så en hoodie. Hoodien var en hitt, älskar den! En grå tröja från Boob. Kommer nog beställa en till i blått. Julklapp to self!
Gäller att ta hand om varandra även om man är nyblivna föräldrar
Jag och min sambo har alltid haft ett rätt fysiskt förhållande. Vi busar, kittlas, pussas, kramas och myser i massor.
Sen W föddes har vi inte riktigt hunnit vara sambos utan enbart haft tankarna på att vara föräldrar, vilket inte är så konstigt. På sjukhuset sov vi i olika sängar och all fokus låg på W. Sedan vi kommit hem har vi haft babynestet mellan oss på nätterna i sängen vilket i princip känts som att ha sovit i olika sängar.
Så igår så blev det så otroligt uppenbart hur mycket jag saknade min sambo. Kändes som vi varit ifrån varandra i veckor, månader! Konstigt nog en person som jag var med hela dagarna, men inte längre på samma sätt som förrut.
Så beslutet att inviga spjälsängen var inte svårt. Har ändå bara läst massa negativt om att ha W i sängen mellan oss. Jag möblerade om lite och nu står spjälsängen inom räck-, syn- och hörhåll från mig.
W tyckte inte att det var någon större skillnad att sova i nestet i sin egen säng. Mamman däremot var själaglad av att få lite värme från sin sambo igen.
Det gäller att vara rädd om varandra även om man först och främst nuförtiden är föräldrar.
Tuffa dagar
I onsdags vågade vi oss till ICA för första gången. Rätt omgående kände jag mig febrig när vi kom hem. Natten varvades med svettningar och frossa. Vaknade med 39 graders feber. Inte de bästa förutsättningarna för att vara en bra nybliven mamma.
Efter kontakt med BVC ville de att jag skulle åka till sjukhuset för att kolla så det inte hade med förlossningen att göra. Tur att W gillar att åka bil och somnar gott på en gång.
Efter massa olika prover och en undersökning var läkarens bedömning att det inte hade samband med förlossningen, var mjölkstockning eller liknande. Han gissade på ett vanligt virus.
Och idag mår jag mycket bättre som tur är!
Det blev mycket väntan på sjukhuset och vi ville nara hem när vi äntligen kom därifrån. När vi väl kom ut kom vi mitt ut i stormen Ivar (tror jag). Bilen kastades fram och tillbaka på vägen och när vi närmade oss home började det bli strömavbrott här och där.
Var väl dumt att vi inte förberett oss med att fylla dunkar med vatten och så vidare, men vi skulle nog klara oss.
Men vi kom inte ens hem. På väg ut till oss låg träd efter träd över vägen som blåst ner i stormen. Så vi fick spendera natten hos svärföräldrarna.
På grund av strömavbrottet var vi tvungen att ha dörrarna tillsovrummen öppna så värmen från elden skulle komma in. Inge kul natt när W bestämde sig för att ha sin första riktiga gnällnatt. Då längtade man hem där man dels hade vagn, babynest och annat och dels där man inte störde någon annan i deras sömn.
Nu är strömmen tillbaka och man har väl sällan varit så tacksam över vatten, värme och fungerande lampor.
BVC gör hembesök
Idag ringde BVC och ville kolla läget. Grymt bra tycker jag. Fick chans att ställa några frågor som uppkommit under veckan. En del fick konkreta svar och en del fick "lita på dn modersinstinkt" till svar. Och det känns helt OK, vissa saker är svart/vitt och andra saker måste man hitta sin egen lösning på.
Hur som helst kommer de på hembesök om en vecka. Ordet hembesök får mig att le. Låter riktigt old-school tycker jag. Men även det är ju jättebra att de gör. Känns tryggt!
1 vecka gammal
Idag har vår prins funnits hos oss i en vecka, tiden flyger förbi!
Vår tid tillsammans har varit en ren dröm. Han är otroligt snäll med oss. Han verkar nöjd med mat, sömn och kärlek i överflöd.
Sambon har gått helt upp i papparollen och han gör det så jäkla bra. Märks rätt tydligt att jag burit och kännt av W i magen i 9 månader men att det blivit verklighet för sambon först när W föddes. Han är som förtrollad och de är så fina ihop!
Jag ska försöka knåpa ihop en förlossningsberättelse här snart oxå. Känns som evigheter sen, men med sambons hjälp och minne ska det nog gå bra.
Dagens amninglärdom
Innan Lillen kom till världen så minns jag att jag och BM hade ett samtal kring amning och att väcka ett barn som ammar. Hennes råd var att inte göra det och jag höll med.
Men väl hemma, vad gör jag?
Jo ammar och väcker lillen var 3e timma. På förlossningen var de väldigt måna om att jag skulle börja så. Och för mig funkar det faktiskt riktigt bra. Dels för min (och bröstens!) skull, dels för hans skull och dels för amningens skull, så den kommer igång bra.
Så två veckor tänker jag testa detta och sen se hur det går.
Hur som helst har det varit lite svårt att amma en för hungrig och trött kille eftersom han bara somnar efter några tag. Och så tar man bort honom, ska lägga honom och dååå kommer han på att han är hungrig igen. En väldigt lång process.
Så nu kör vi nakenfis-blöj-amning så han vaknar till och då käkar han som bara den. OCH sen sover han mätt och belåten som en stock. underbart!
Efter en natt med mer sömn än på länge, en timmes promenad med barnvagnen och en varm dusch börjar jag äntligen känna igen mig själv. 👍
Lycka är att få sova 1 timme. 3 timmar är obeskrivligt
Det där med att sova när bebis sover är ju jättebra, men inte så lätt som det låter. Dels för att annat ska hinnas med då- typ dusch, mat, tvätt och så vidare. Men framför allt nojjan!
Har alltid vetat att jag haft det i mig. När jag vaktat syskonbarn har det varit likadant. Jag måste kolla att han andas och i största allmännhet lever.
Så hittills har jag inte riktigt lyckats sova fast han sovit, kanske en timme åt gången bara. Vilket resulterat i en trött tjej.
Men inatt har både jag och lillkillen sovit mer än 3 timmar i sträck och jag är överlycklig! Babysteps!
Låt mig presentera..
Tillåt mig presentera våran Willhelm.
Dagarna här hemma går alldeles för fort. Jag vill gärna skriva och dela med mig. Men jag hinner inte riktigt med mig.
Vår lille kille är hittills väldigt snäll med oss. Vi ägnar varje sekund åt att lära känna varandra och ta reda på vad som funkar och inte.
Vi fick komma hem från sjukhuset igår, efter 4 dygn, och det är riktigt riktigt skönt att äntligen få vara hemma!
Home sweet home!
Uppdatering från sjukhuset
Ser, till min stora glädje, att det är lika många som läser här fast jag inte skrivit på ett tag.
Tänkte skriva lite mer ikväll och uppdatera er på Vildens första levnadsdygn.
Nu tänkte jag bara kort och gott meddela att vi mår toppen men har inte fått lov att åka hem från sjukhuset än. Hoppas på att vi får åka hem imorn, då har vi bott här 4 dygn och nu längtar vi hem till hemmet och till vår älskade fyrbente! ♡
Nu är han här ♥
Igår kom vår prins till världen.
Nu ska vi bara mysa och gosa
på patient-hotellet i två dygn innan hemgång.
Riktigt härligt!♥
Vildens BusKusiner
Vilden har ett helt gäng underbara kusiner på min sida (än så länge inga på sambons sida), yngsta född i somras och äldsta blir snart 6 år. Vilden blir busKusin nr 7.
I helgen var de samlade allihop. Tänk vad fint Vilden hade passat in mitt i buset!
När jag fick den här bilden mottogs den med blandade känslor. Sån glädje för att få se mosters♥:an samlade på samma bild. Tycker så mycket om de här busfröna. Men så rätt mycket sorg oxå. Bor ju så långt ifrån dem. Och Vilden kommer bo så långt ifrån dem. Jag saknar dem så sjukt mycket när jag ser dem samlade så här fint.
Så sambon fick komma och kramas en stund. Tårar och skratt. Lycka och sorg.
Även igår avlöste tårar och skratt varandra i soffan. Något så fånigt som en fin låt fick tårarna att rinna längs kinderna och när jag kom på mig själv med att i princip snyta mig i sambons byxben (som jag för tillfället använde som kudde) byttes tårarna ut mot hysteriskt skratt istället.
Mindes då bland det sista en kollega till mig sa innan jag gick på FL: "när du både skrattar och gråter, då är det snart dags".
Spänningen är olidlig nu Vilden!